Vid minsta lilla smärta ska jag stanna och sluta springa. Även om jag bara sprungit 2 km. För det är hundra gånger viktigare för mig att min kropp är hel och fungerande, att jag kan fortsätta träna och att jag inte blir kroniskt skadad, än antalet kilometer jag springer på vilken tid. 

Men sicken tråkig grej alltså. Det enda jag kan göra nu är att ta det lugnt och inte överanstränga mig. Till exempel inte gå långa rundor eller sådär. Helst skulle jag haft kryckor men det orkar jag inte riktigt. SÅ ont gör det ju inte. Men det är väl kanske inte heller bara smärtan som ska avgöra behandlingen, utan påverkan på kroppen som smärtan bidrar till. Hm. 

Och jag har funderat på att gå till läkare. Det kommer jag göra om inte smärtan går över av sig själv så småningom. Eller om det börjar göra ont så fort jag springer igen. Men än så länge vill jag bara ge kroppen lite tid att läka sig själv.